Jaha.. jag trodde lille A skulle klara sig ifrån krupp, men icke. I natt 01:30 hörde man det välkända ljudet. Som en hund som skäller. Har man hört ett barn en gång med krupphosta tar man aldrig fel igen. Det låter fruktansvärt! Storebror var 3 månader när han fick det första gången och jag fick panik...med tårarna trillande ner för kinderna stod jag inne på akuten och skulle få doktorn att LOVA att min bebis inte kunde dö av detta..med lite perspektiv på det hela så fick lille A andas frisk luft inatt, hostmedicin och näsdroppar!! Sen kunde vi lugnt gå och lägga oss igen! Ingen färd till akuten behövdes denna gång..
Inspirerad och peppad av Pempa så kämpar jag vidare med mitt alla-hjärtans-dag boken och bild kommer så småningom.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Usch vad tråkigt, Melvin har klarat sig från krupp, tack och lov. Hoppas lille A inte får det allt för ofta!
veronica: Krupp e inget kul...vi hoppas på det bästa!!
Post a Comment